Välkommen 2021!
Och välkommen till mig själv tillbaka till skrivandet och bloggen .

Ja, det är typ ett halvår sen jag skrev sist .
Kan kanske vara det längsta avbrottet med bloggen någonsin faktiskt .
Livet kommer emellan liksom och jag har väl hamnat i nån form av hamsterhjul så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva .
"Idag bajsade Siri tre gånger, det var grönt. Vi åt spagetti och köttfärssås till middag och jag blev som vanligt irriterad på att Erik kommer ut från toan och fiser i hallen" 🤷🏼‍♀️
Nej men kom igen .

Men, så fick jag ju reda på att min fina kollega Marielle också skriver blogg! .
Vem gör det ens längre egentligen? 
Nu höll jag på skriva egentligen med i, fatta då att det är längesen jag skrev något förutom en handlingslista .
Det fick mig att bli lite pepp igen .
Här är jag, trött och sliten småbarnsmamma som knappt kan svara när folk ringer och prioriterar att använda telefonen när ungen somnat (annars blir hon hysterisk och ska ha den för att kolla youtube kids eller bara trycka på allt som finns) för att torska mina två spel jag håller på med .
Glömde alltså åter igen bort mig själv och min självterapi, som är att skriva .
Det var väl skit samma vem som läser eller inte .

Livet just nu, jadu .
2020 kom och gick känns det som .
Det enda som existerat med det året har väl varit den här jävla Coronan .
Det förbannade viruset kan få ta död på sig själv nu så folk kan börja leva igen .
Vi är ju på väg framåt tack och lov, men det är ändå obehagligt hur sakta det går och hur många liv det skördat på vägen, det är fruktansvärt! .

Jag känner ju nu att jag skulle kunna skriva en hel bok .
Typiskt mig som inte haft nått att skriva på jag vet inte hur länge, men ändå finns det hur mycket som helst .
Borde jag ju fatta eftersom jag aldrig kan hålla käften till vardags heller .
Babblar på och tänker inte alls efter före osv .

Men tacksam är jag just nu i livet .
Tacksam för att jag får vakna till en ny dag .
Tacksam för att jag har en fantastisk liten familj, för att min dotter är frisk, för att jag har ett jobb jag trivs med, för att mina föräldrar är i livet och mår bra, för att dom är sams, för att jag har en stöttande sambo som alltid finns där, för att han står ut med mig men framförallt accepterar mig, för att jag hanterar min ångest, för att jag är en jävla kämpe, för att jag står för vem jag är ..
Osv. osv.

Som sagt, listan kan bli en bok 🙏🏻

(null)
Min största morot i livet ❤️

Kommentera

Publiceras ej