Nu var det väldigt längesen jag skrev någonting här .
Jag har pratat, memorerat och ristat in i själen istället .
Men nu känner jag att det är dags att skriva ner det också .
Det är trots allt min terapi, oavsett om någon läser eller inte .

Jag börjar komma på benen igen .
Jag börjar sakta men säkert få koll på läget .
Jag försökte lite för länge att pressa fram en förbättring, när jag i själva verket bara gick bakåt .
När jag accepterade att så inte var fallet blev det också min lösning, igen .
Det är svårt, svårt, att acceptera att man behöver hjälp .
Men när man inser det och finner att det finns hjälp att få, så är det bara att sträcka på nacken och ta emot hjälpen .
Du är aldrig en dålig människa för att du behöver hjälp .
Aldrig, aldrig, aldrig! .

Höjd medicindos, läkarbesök (fått en jävligt bra läkare) och kontakt med ny psykolog .
Så ser fortsättningen ut för ett tag framöver .
Kanske även våren kommer göra sitt till också.

Nu siktar vi framåt 🔜