Har nyss varit in till barnmorskan .
Idag skulle jag varit beräknad men bestämde mig för att komma tre dagar tidigare .
Hoppas att vårt lilla pyre också väljer att göra så, minst .
Eller idag, tack .
Ställde mig på vågen där idag, vilket mörker .
Så nu sitter jag här och är svinledsen över det också .
Hon försökte trösta mig med att det kan skena iväg i slutet för att man samlar på sig så mycket vätska, det hjälpte inte .
Men alla prover och hjärtljud såg bra ut och min graviditet har löpt på som den ska .
Allt tyder på att bebis mår bra, ändå kan jag inte släppa katastroftankarna .

Det här är så mycket mer påfrestande psykiskt än vad jag hade räknat med .
Försöker att hålla huvudet högt men det är så himla svårt .
Känner mig dessutom fulare än jag någonsin känt mig i mitt liv och kämpar med mitt dåliga samvete över omgivningen för att jag inte orkar någonting .
Att tampas med det och ett tidigare redan förstört självförtroende är inte enkelt .
Orkar inte ens tänka tanken på resan tillbaka efter det här .
Samtidigt som man ska ha en liten att ta hand om och försöka vara en bra mamma också .
Och en bra sambo, vän, dotter och matte .

Dagens samhälle, vad är det som händer med oss? .
"Människan föds fri och överallt är hon i bojor" .
Ligger någon sanning i det .

Nu stänger jag in mig ett tag, hej .


(null)

Kommentera

Publiceras ej