Alltså åh, jag tycker  synd om vår lilla hund just nu .
Han förtjänar verkligen all uppmärksamhet han kan få nu när det är sommar och uteväder, men jag orkar verkligen ingenting .
Orkar inte ens gå med soporna eller åka till affären och handla utan att bli anfådd och helt slut! .
Erik är borta på en massa saker och Cero får vara hemma med mig .
Jag vill bara få tillbaka min ork .
Det är så fruktansvärt jobbigt att huvudet vill mer men kroppen pallar inte .
Ont i ryggen hur jag än vrider och vänder mig, halsbränna och sura uppstötningar som får mig att nästan kräkas och det är svårt att förflytta sig och ändra ställningar utan att typ få blodstopp i huvudet .
Jag hoppas att bebis mår bättre än mig där inne .
Jag är stor som ett hus och känner mig fulare och fetare än någon gång i mitt liv, vill inte ens gå utanför dörren .
Kommer bli en lång och jobbig resa tillbaka till kroppen som den var, samtidigt har jag aldrig varit mer beslutsam än nu .

Jag förstår inte hur dom som är större än mig klarar av det .
Förstår ingenting av att en graviditet ska vara så fin, vacker och mysig .
Mitt psyke är helt enkelt inte skapt för det här tror jag och jag hoppas att jag lyckas hålla huvudet på banan tills det är klart .

Är väldigt rädd för att det ska tippa över .


Kommentera

Publiceras ej