Men du kan börja på ett nytt kapitel .
Ungefär som med en bok .
I livet .

Pappa och Ylva är här, som jag har längtat! .
Äntligen kommer pappa och hälsar på mig .
I mitt liv, här och nu .
Jag trodde ju dock att dom skulle stanna till torsdag, som det var sagt .
Men dom åker redan imorgon, vilket inte förvånar mig, Ylva bestämmer .
Trots besvikelsen .
Men jag tror och hoppas ändå att vi tar kliv framåt, pappa och jag, även om det går i små myrsteg .
Grejen är ju den att jag inte vill att det ska behöva bli så att jag brinner av, får ett känslomässigt sammanbrott och bara skriker/grinar/skäller/bönar och ber, för jag vet ju att han vet .
Och han vet att jag vet .
Men jag ska fan inte alltid behöva vara den vuxna i min familj jämt .
Min familj som består av oss tre, mamma Liselott, pappa Roger och dotter Lina .
Hur jävla svårt ska det vara? .
Ni är vuxna, jag är vuxen - VI är vuxna tillsammans nu .
Radera allt gammalt, det är ändå förbi, men gör för fan nått åt dagens situation .

Idag och många andra dagar, är jag glad för att jag inte har barn själv, när jag fan fortfarande är ett barn själv .
Hur fasen skulle situationen se ut om jag själv fick ett barn, med alla dessa tankar, känslor och funderingar .

Jag har ju Mamma, på alla sätt och vis .
Varför ska det vara så svårt att ha Pappa, på samma vis? .

Det är ju ingen skillnad på kärleken? 

❤️

Kommentera

Publiceras ej