Kollar klart på avsnittet av Så ska det låta .
Kan ju fan inte låta bli när Håkan Hemlin ställer upp för första gången .
Även om jag hatade att Peter Settman slutade som programledare, tyckte mindre om att Kalle Moraeus tog över, och avskyr att Sarah Dawn Finer (!) nu blivit ny programledare .
Måste ändå se det då såklart, när min Håkan är med .
Han fick en ljusglimt i programmet, sina five seconds, när hela publiken hakade på i Vandraren .
Jag hatar att säga det, men jag blir ofta(st) besviken numera .
Det känns som att han tappat sig själv .
Funnit sig själv i livet (tack och lov), men där någonstans också tappat bort sin drift i sången .
Jag vill att han ska vråla som förut, som om ingenting betydde något, som om ingenting spelade någon roll .
Idag känns det som att han försöker det där lilla för mycket, och det blir nasalt och konstigt .
Även om jag inte vill att han ska vara en trasig Håkan .
Samtidigt försvinner aldrig min förtjusning över just denna man .
Det blir bara så fel när han är med i ett familjeprogram tillsammans med hyllade schlagerstjärnor, musikalartister, barnprogramsledare och fan och hans moster .
Är det något han ska vara med i (som jag alltid önskat) så är det Så mycket bättre .
 om någon gång skulle jag sitta bänkad .
Frågan är om Mats skulle få vara med då också? .
Förmodligen inte .
Han är ju inte frontfigur .
Dock hjärnan bakom allt .

But still .
- Aldrig sviker jag min Håkan .

(null)

Kommentera

Publiceras ej